Långt
och kort, improviserat och komponerat med Sid Hilles trio F#2
F#2
Scientifically
Proven & Clinically Tested
(Satnamusic)
Pianisten och kompositören Sid Hille flyttade
från Tyskland till Finland sommaren 1994. Sedan dess har han gjort runt tjugo
skivor. Trion med basisten Jori Huhtala och trumslagaren Markus
Ketola har funnits sedan våren 2016. Då hette den FIS (Free
Improvising Spirits). På debutskivan The Wannsee Punk (2018) stavas
trions namn f#. Nu heter de f#2.
Debutskivan innehöll helt
improviserad musik, men det var inte stilmässigt fråga om traditionell frijazz,
i vilken man ofta undviker pulserande rytmer eller ackordföljder som går att
känna igen.
På den nyare skivan är det både och – komponerat och i
stunden skapat – men även både puls och rubato, medan graden av vanlig
tonalitet varierar.
Fyra av skivans stycken är från beställningsverket In
Dialogue för en utställning med Dialoger arbeten av Tapio Wirkkala och Rut
Bryk på Esbo moderna konstmuseum EMMA.
https://emmamuseum.fi/sv/utstallningar/visningslagret-bryk-wirkkala/. Pepa Päivinen medverkar på dessa spår med frodiga saxofoner och
mystifika flöjtar. De fyra styckena Fire, Concrete, Air och Glass
bildar en egen helhet inom helheten. Man kan gärna lyssna på dem i följd, även
om det kräver att man hoppar mellan spåren.
Heavy som inleder skivan motsvarar bra sin
titel. Ketola bankar på som han förmodligen gjorde i sin ungdom som
rocktrummis. Huhtala kryddar tidvis den tunga rytmen på jamaikanskt vis, medan
skivans andra gäst, Herbert Könighofer, ersätter den lyckligtvis
frånvarande distgitarren med geschwint slingrande saxofon.
Könighofer, som är från Österrike, har spelat i band
som Moon on High och Jesus Christ Smokes Holy Gasoline. Han medverkar
lyckat även på Sax Speak med svordomar genom saxofonmunstycket och på Fragile,
som med lyrisk sopransax och Rhodes direkt för tankarna till Chick Coreas
Return to Forever.
Den korta Bossa II är en annorlunda bossanova. Elpianot
körs genom en ringmodulator som gör det minst sagt svårt att uppfatta
harmonierna. Därefter lägger man steglöst i en lugn men ryckande ECM-växel i Glass.
Resolution är traditionell
frijazz av lämpligt format och den psalmliknande Morning Mood som
avslutar skivan håller också moderat längd.
Skivan kan rekommenderas för både den som gillar
längre låtar och för den som föredrar kortare bitar. Det finns nämligen stycken
av bägge slag på den.
Jan-Erik Holmberg
