Rubalcaba den tredje ensam i Esbo
Gonzalo Rubalcaba
April Jazz, Esbo
kulturcentrum
27.4.2022
Den år 1963 födda afrokubanska pianisten Gonzalo Rubalcaba
hade publiken i sin hand då han presenterade ett genomsnitt av sin karriär.
Rubalcaba slog igenom internationellt på 80-talet, bland annat genom Dizzy
Gillespies skiva Gillespie Live with Gonzalo Rubalcaba.
I den tekniskt briljanta pianistens program fanns både
egna kompositioner och verkliga örhängen från gångna årtionden.
Intrycket från konserten var att han tycks göra precis
vad han vill. Rubalcaba föreföll som en utväxt från Bösendorfern, men tidvis
förde han också en djärv och framgångsrik kamp med det mäktigt klingande
instrumentet.
Anslaget och pedalbruket var exakt och raffinerat.
Spelstilen var mycket perkussiv (han har även studerat och spelat slagverk). Men
stilen var också traditionellt pianistisk. Han verkade utforska gränserna för vilka
ljud man kan producera med flygeln – men utan att föra händerna innanför
locket.
Extremt är kanske ordet. Extrema pauser i långsamma partier
varvade med extremt snabba löpningar. Extrem kontroll, men under frihet –
exempelvis arpeggierat tremoloackord som flinkt studsar och accelererar som en
gummiboll.
 |
| Bild: © Olli Leino |
Gratitude som inledde konserten var en mollblues med ett fragment Giant Steps inbyggt i slutet. Det är enligt pianisten en äldre egen låt som aldrig spelats in. Den efterföljdes av basisten Charlie Hadens ballad First Song som här fick lån eller inslag som förde tankarna till standards som Someone To Watch Over Me och You Don’t Know What Love Is. Son XXI var staccato och dissonans för hela slanten, men över en repeterad tydlig växelbas i vänster hand och under full disciplin.
De tre egna styckena spelade Rubalcaba intressant nog
från noter. Tydligen spelar han inte dem så ofta. Balladen Yolanda är
namngiven efter hans dotter medan Joao hänvisar till sonen. Yolanda
börjar med några toner som för tankarna till Que Será, Será men påminner
i slutet aningen om I Blame It On My Youth.
El Manisero var det första
stycket som tämligen lätt kunde kännas igen, trots att pianisten bröt upp
stycket genom att spela olika fraser i olika tempo – som om man skulle ha limmat
ihop bitar från diverse inspelningar. Liknande metoder användes i det första
extranumret Besame Mucho. Bägge stycken anses ofta vara utslitna, men
Rubalcaba bevisade motsatsen.
Gonzalo Rubalcaba är musiker i tredje led. Hans far, pianisten
Guillermo Rubalcaba, var en känd orkesterledare och kompositör liksom
farfadern Jacobo Rubalcaba. Som en mycket lämplig konsertavslutning
hördes Rubalcaba den äldstes El cadete constitucional, som med inslag av
John Philip Sousas The Stars and Stripes Forever, var något av en
hit i Kuba för cirka 100 år sedan.
Jan-Erik Holmberg
